En Davosa kompletterar Dinka-samlingen
Förra sommaren så trallade jag in i Tofts Urmakeri i Falun för att få gotta mig riktigt ordentligt i alla vackra dinkor som huserar där. Från den ena glasmontern till den andra trycktes min näsa tätt emot för att under en kort sekund få inbilla mig att jag är ägare av dessa klockar då jag befinner mig så nära dem. 
Men jag hade även ett mål med mitt besök. Min tidigare lägenhetskamrat från studietiderna i Göteborg, en filur med gott omdöme när det kommer till klockor, hade visat mig en klocka vid namn Davosa på en hemsida och vi hade blivit sittandes i soffan en bra stund raljerandes över klockans vara eller icke vara inom klockvärlden. Boettstorlek, komplikationer, metallänk eller läderarmband, etc. Detta avhandlades entusiastiskt och med yvigt kroppsspråk. Det komiska var att när man kollade upp vilka återförsäljare som det fanns i Sverige så var det bara en och det var i min gamla hemstad Falun.
Ett halvår efter det första besöket och testet av den Schweiziska Davosa-dinkan så trillar jag åter igen in hos Tofts Urmakeri med pengar på fickan och ivrig blick. Jag fick dock pinas i över femton minuter medan en tidigare kund med respektive står och testar just den klockan jag har kommit för att inhandla. De står och dividerar i vad jag anser vara en evighet om den verkligen är rätt klocka för honom. "Idiot! Klart det är, den är ju ascool" tänker jag för mig själv med en viss ökad stressnivå i mitt sinne. När de väl kommer till kritan och säger att de behöver fundera lite mer och kommer återkomma så vandrar jag fram till disken med ett skevt leende och ber högljutt den gode urmakaren att lämna kvar klockan på bänken då jag är en ytterst intresserad spekulant. De tidigare kunderna snurrar tvärt om och frågar lite snabbt om de gjorde ett misstag nu. Jag förklarar att jag har varit sugen på en Davosa sen en tid tillbaka och att det idag skulle förmodligen på slag i saken.
Och vilket köp sedan! Den sitter fantastiskt på handen, den är en fantastisk komplettering till mina andra klockor och jag förhandlade ned priset med 10%. Nu är det dock beslutat att jag ska inte inhandla fler klockor på ett tag. Man kan ganska lätt dras iväg och tappa kontrollen när det kommer till dessa vackra accessoarer.
Min samling: Davosa, Raymond Weil & Omega
-Jens
New York, ett måste eller ett tvång?
Det jag stör mig på är att en majoritet av människor inom den svenska modevärlden just nu hyllar New York som det ultimata resmålet "som man bara mååååste besöka". Systrarna Fahrman berättar om var man kan få tag på den bästa cosmopolitan och hur den perfekta New York-dagen ser ut. Vidare så blir jag lite besviken på modemagasinet King:s redaktion som jag vanligtvis brukar tala varmt om men även dessa figurer låter som ett eko i mediabruset. I 2011 års sista Kingtidning svara redaktionen på vilken som är deras utländska favoritbutik. Man har alltså hela världen att välja på och ändå blir resultatet att fem av tio förtäljer att "varje gång de är i New York" så går de till den gatan eller den statsdelen. Föga kreativt. Fast jag skulle ju också kunna ha helt fel, det kanske är så att New York är "bara ett måste" som man bör besöka för att undvika att vara ur fas med tiden...?-Jens
Manlig hudvård med Bulldog
Det härliga med mina bröder är dessutom att de är väldigt stilmedvetna, något som gynnar mig för man kan ju inte ha koll på allt bra som finns där ute. Lillbrorsan har ganska bra hudprodukter som jag tog och kollade in senaste jag var hemma över jul. Han hade en ansiktstvätt av märket Bulldog, en produkt jag hört mycket om men inte testat själv. Nu tog jag tillfället i akt och snodde lite av Bulldog Original Face Scrub. Tumme upp för denna väldigt grovkorniga scrub som avlägsnar döda hudceller och på så sätt stimulerar cellförnyelsen. Man känner sig sjukt fräsh efter användning. Läste på lite sen om att man behöver inte raspa huden varje dag med denna produkt utan den ska bara användas en till två gånger på vecka.
-Jens
Walk Off the Earth använder hela gitarrens register
Fick upp öronen för Walk off the World igår, något som förmodligen resten av Sveriges befolkning som är Dagens Nyheter-läsare också gjorde. Man kan inte annat älska det bandet när de lirar fem personer på en och samma gitarr, får det att låta bra samt att de sjunger för jäkla bra. Bandet är från Kanada och medlemmarna har lirat ihop sedan 2006. Nu är det inte deras egen låt som de lirar i video som har blivit väldigt uppmärksammad utan de gör en cover på Gotye's låt Somebody That I Used To Know
Det är sådant här musik som gör att man sitter och gungar huvudet lite omedvetet i takt till musiken och spelar på repeat tills personer i ens närhet börja idiotförklara en.
-Jens
Tänk om man ändå fick vara en skonörd
Nördar är bra coola snubbar. För det är något väldigt fascinerande över folk som nördar ner sig totalt i något som har fångat deras intresse. Nu syftar jag inte på de som underhåller några små hobbys utan de som verkligen gräver ner sig i trivia kring deras ämne.Jag själv tycker att det finns många intressanta ting så som musik, mode, vin, klockor (införskaffade en ny efter jul som jag ska berätta mer om en annan gång), whiskey, etc. men inget som jag har lyckats förkovra mig i så pass mycket att jag stolt kunnat säga att "jag kan fan mycket om det här".
Därför älskar jag det här klippet som jag har funnit. Härliga nördar som lyfter fram sina skor som den mest fantastiska konstform som någonsin förärats mänskligheten.
-Jens
