Visdomsord från Sthlm

Nu när flyttlasset är iväg skickat med flyttgubbar till Stockholm tar jag och flickvännen några dagars semester innan vi själva anländer till huvudstaden. Plötsligt så ska man bli Stockholmare och vad är då det? Har ganska dålig koll på Stockholm och dess individer då den enda kunskap om staden och dess livsstil jag har är genom seriefigurkaraktären Rocky. Men författaren Martin Kellermans skildring av Stockholmslivet känns genuint trots berättat genom cyniska och sarkastiska historier. Ser fram emot en nystart i ny stad. Tack Göteborg för allt, det har varit fem sköna år men det är dags att upptäcka nya gator.

-Jens


Undvik denna film!!

Lite gråtunga skyar och fallande droppar från och till gjorde gårdagen till en perfekt biodag. Då jag kvällen innan hade festat loss som pirat på en båt på Söder Mälarstrand för att hylla en vän som fyllde 30 så var jag lite trött denna bio-söndag. Därav gjorde jag och flickvännen beslutet att se något film som inte var för långt eller avancerat med risk att jag då skulle kunna störa biogrannar med plötsliga attacksnarkningar. Valet föll på "Bad Teacher" och här kommer mitt omdöme: VILKEN J*VLA SKITFILM!!

Och det blir de enda orden som får beskriva denna...detta...ja vad? Misslyckande! Det enda som fick mig att må lite bättre då och då var när Jason Segel dök upp i vissa scener. Han var bra resten var pinsamt.

Bad teacher...snarare Bad Movie

-Jens

Adrenalin och Nordeuropas högsta berg

"Vi ska på fjällvandring upp för ett litet berg i Norge" fick jag berättat för mig. Klart jag är på tänkte jag. Mina tidigare fjällvandringskunskaper från 8:an i högstadiet då vi vandrade runt på Dalafjällen skulle alltså få tas fram för denna strapats.

Efter fem timmars vandring/klättring var vi tvingade att vända på grund av ett väder som bestämt sig för att jävlas så mycket som möjligt med oss. Vändningen kom med bara några få minuter ifrån toppen. Vi hade fyra timmar med bra vandring men sedan ovanför snögränsen förlorade vi sikten något som bekymrade då vi hade ett lodrätt stup på vänster sida (med forsande vatten någonstan, kunde inte se vart) och en snöbrant på vår högra sida. Att tillägga så var vinden bland det kraftigaste jag upplevt och de kom i kastbyar. Varje gång de kom så satte jag mig kvickt ner, borrade fast knäna i snön för att få behålla balansen. Jag kände att här inte var ett lämpligt ställe att tappa fotfäste och börja tumla neråt och utför.

               
Trots så nära målet, adrenalinstinna sinnen så fungerade tankeverksamheten och som amatörklättrare börjades det kännas lite för farligt så vi tog beslutet att vända. Enligt vår karta så hade vi max en halvtimmes promenad kvar men ärligt talat - hade det värt risken? Hur som helst så är det helt klart en av de häftigaste naturupplevelser jag någonsin varit med om. Väl nere vid vår basstation igen berättade en i gänget att "ja Galdhöpiggen är ju nordeuropas högsta berg och enligt hemsidan för naturreservatet så är det en svår klättring". Mina högstadieerfarenheter har definitivt kompletteras...
                    
-Jens  

Sommarklänningar avancerar

Tryckande värme längs västkusten dessa dagar. Något som har kommit på större frammarsch inom det kvinnliga modet som jag associerar väldigt mycket med sommar är just de längre klänningarna (så klart - vem bär dem under vintern?). På ett sett så tycket jag att sommarkänslan förhöjs och klänningarna kan vara väldigt tjusiga.

     

-Jens

RSS 2.0