Outshine This!

Farsgubben tar och fyller år nu snart igen så jag var ner på stan för att hitta honom en present. På senare år har jag ofta handlat kläder åt honom då han själv gör det lika ofta som Halley's komet susar förbi jorden (nu var jag orättvis, det skulle innebära att fadersgestalten inhandlar nytt vart 76:e år men jag tror ni förstår vad jag menar).

Det blev i alla fall en vit-ljusblå-randig Selected skjorta med button-down krage från Ikon som tydligen ska upphöra. Jag tycker att den är ganska grym då man kan ha den som casual, till arbetet eller till lite mer uppklädda sammanhang.

Nå vad tycker ni? Yeah! eller Yak!

Nu drar jag till Göteborg på en dagstripp - tjingeling!

-Jens

Igår bokades en flygbiljett till Dublin! Jag har aldrig varit där förut och har grymt höga förväntningar på ett land med fantastisk natur, skön irländsk accent och bäckar med porlande whiskey. Jag åker lördagen den 23 maj och blir borta i sex dagar. Nice!

Bror min bor i en liten håla kallad Athlone (om jag nu har uppfattat namnet rätt) där han jobbar med volontärarbete (hjälper de hemlösa) och nu ska jag dit och hälsa på (min bror inte de hemlösa). Inte för jag vet vad vi ska hitta på där borta men det är upp till min bror att planera. Han nämnde dock något om att besöka världens äldsta pub samt ett whiskey destilleri. Grymt!

Så därför tänkte jag i detta inlägg droppa lite kunskap om en irländsk whiskey (det skrivs whiskey på Irländska och whisky i alla andra produktionsländer) nämligen Tullamore Dew. Denna whiskey är till för dem som gillar kryddiga och bestämda whiskeys med inslag av vanilj och bränt trä.

Jag fick lära mig nyligen att namnet inte betyder "Tullamores Dagg" som många tror utan DEW är initialerna på dryckens upphovsman Daniel E. Williams. Sedan fick jag även lära mig att skålnings ordet "toast" kommer från 1500-talet då man tydligen brukade smaksätta whiskeyn genom att doppa rostat bröd i den. Tänk vad man lära sig viktiga saker ibland?!?

-Jens

En vän till mig fick en liten knodd för några månader sedan och igår fick jag fick testa på livet som ung förälder när hon bad mig följa med ut på en promenad med barnvagnen.

Vi började med en promenad runt den lilla vattenpölen Tisken strax utanför Falu Centrum. Min vän måste ha stort förtroende för mig då vi efter cirka 60 meters promenad bytte uppgifter. Hon fick istället spatsera tomhänt vid sidan om mig där jag gick med ovana steg bakom en state of the art barnvagn i lätt-aluminium med så klart en "nummerplåt" framtill med knyttets namn.

Lite mer än halvvägs runt vattenspegeln har självförtroendet vuxit och jag känner att jag blivit varm i kläderna. Det tidigare lite hårda MC-greppet som jag fattade till en början har börjat mjukna och jag rör mig med sådan stil och grace att jag själv blir förvånad. Vi får möte av en fotgängare så jag håller lite till vänster, som man ska göra som fotgängare. Vi närmar oss en tjej som låser sin blick på mig och jag gör likadant mot henne och under hela "omkörningen" kollar vi på varandra utan att utbyta en enda hälsningsfras. Min vän säger till mig när vi har passerat - det verkade som ni kände varandra? Ja visst, det kändes så. Jag kände igen henne på något sätt. Då slog det mig att det där var ju en flicka som jag började träffa lite för många år sedan men det blev aldrig något av det. Har inte sett henne sen dess så inte konstigt att hon stirrade på mig när jag kommer sprättandes med en barnvagn framför mig och oförskämt passerar förbi utan att köra det vanliga "vad gör du nu för tiden?".

Efter naturpromenaden tog vi sikte mot stan för en fika och nu snart skulle jag sättas på hård prövning. Men först fick jag uppleva vad uttittad man blir om man är ung, snygg kille i sina bästa år gåendes med en barnvagn innehållandes en några månader gammal bebis. Speciellt alla tanter var nyfikna som saktade in för att ta sig en smygtitt. Nu kom vi till prövningen. Rulltrappa! Jag svalde hårt men kunde ju inte bara banga ur när min vän iakttog varje rörelse jag gjorde. Det hela gick ganska smärtfritt men det behövdes en del teknik för det och lite styrka för att hålla upp barnvagnen framför sig i den rörande trappan.

Väl sittandes på Café Pralin kom nästa prövning, mata lillen med nappflaska. Hungrig som han var högg han tag i flaskan och började tömma innehållet med stor iver. Typ hälften kom väl  runt munnen istället för i så här tänkte jag att när han väl var färdig så hugger jag en servett och tvättar av knodden. Detta måste han ha läst i mina ögon och bestämt sig för att jävlas med mig så innan jag hinner reagera släpper han flaskan och borrar in hela huvudet med nerkladdad mun in i min skjorta. Tack för den! Stort leende sprids över knoddens ansikte och hans enda tand blottas.

Hemgång och nu skulle barnvagnen ner för den förbannade rulltrappan. Jag närmar mig men bestämmer mig för att dra mig ur så jag säger att min vän får ta över. Hon vägrar och ger mig en knuff i ryggen och beordrar mig att jag ska sluta mesa mig. En till knuff i ryggen utdelas och jag rullar ut barnvagnen i trappan med panik i ögonen. Hur gör man nu? Nu ska vi tänka efter, när jag åkte upp så lyfte jag allt uppåt, så nu måste jag...shit allt rör sig! Jag känner att jag inte har någon kontroll så jag börjar gå bakåt och släpar med mig barnvagnen uppåt, som nu lutar lite oroväckande mycket. Men folk har kommit och ställt sig i vägen så nu är det kaos. Min vän griper in och rättar till all oreda som jag har orsakat. Skrattandes berättar hon hur värdelös jag är samtidigt som vi åker ner, ja lite värdelös är jag nog ändå. Väl nedkomna, oskadda, känner jag av adrenalinet som har börjats pumpa runt i min kropp.

Nä, barn får det väntas med ett tag till, jag är inte redo. I alla fall långt ifrån redo för barnvagnar och rulltrappor. Cred till de som kan!

-Jens  

Det blev en liten utgång igår och jag fick för första gången använda min snygga gråa "Barney Stinson"- kavaj (ni som inte vet vem det är, skäms på er och börja titta på serien "how I met your mother"). Fast det var inte slut där utan jag fick tillfälle att använda min nya röd-vit-prickiga bröstnäsduk, av märket Bläck, som jag inhandlade på MQ för en tid sedan. Jag har blivit en riktig "sucker" för dessa enkla accessoarer som förvandlar en mer casual outfit till lite mer elegant. Sedan är det ju väldigt trevligt med en lite färgklick också som livar upp.

Det kanske blev lite varmt med kavaj inne på Harry's men ju mer vi går mot de varmare tiderna desto fler tillfällen kommer att ges för kavaj-dressade tillfällen i och med möjligheten att kunna sitta på uteserveringar under kväll och natt. Niiiiiiiice!

-Jens

Jag är med största sannolikhet gårdagens stora ekorrhjälte. Jag hade precis kommit hem efter en vända på gymmet när jag satte mig på mitt rum för att arbeta lite grann. När jag tittar ut genom sovrumsfönstret ser jag hur en liten, luden ekorrunge sitter i det höga nyuppväxta gröna gräset och bara mår allmänt bra, ni vet, minding her own business. Jag tänkte att det var väldigt vågat av den i och med att den fula, feta, svarta katten i tolvan-huset alltid stryker omkring här.

Just som tanken har tänkts så ser jag hur tolvan-katten dyker upp i mitt vänstra öga med fullt fokus på Kurre som nu sitter på bakbenen och har funnit stort nöje i ett vajande grässtrå. På mitt allra mest maskulina och auktoritära sätt slänger jag upp fönstret och morrar högt och ljudligt likt en lejonhane och både katten och Kurre vänder på sina huvuden och tittar på mig med vidöppna ögon. Tolvan-katten som i vanliga fall är väldigt rädd för mig (en annan historia, men han förtjänade det kan jag avslöja), ignorerar mig och sätter fart efter Kurre. Unge fröken ekorre finner räddning i planket som står intill men detta är endast en temporär lösning och utsikterna är inte de bästa förr Kurre.

Du ska ge fan i Kurre! ryter jag samtidigt som jag rusar ner för trapporna i huset och hoppar i ett par alldeles för små tofflor och springer ut genom ytterdörren. Springer jag höger så måste jag ta mig runt hela huset, springer jag vänster får jag hoppa över de uppgrävda dikena som far har gjort för att kunna anlägga en uteplats. Det är Kurres liv vi talar om här så jag vänder vänster och med tre spänstiga hopp i riktig "Christian Olsson"-anda övervinner jag vallgravarna och skrämmer över tolvan-katten till andra sidan planket. När jag nu kikar över planket så inser jag att jag står inför ett jobbigt dilemma. Den fula, svarta katten är kvar på andra sidan och följer Kurres varje rörelse som hon gör på min sida om planket. Om jag försöker skrämma Kurre in i skogen kan jag omedvetet skrämma över henne till hennes riktiga fiende och då är det god natt!

Då hör jag ett ljud bakom mig. Sakta vänder jag mig om och ser hur min lillebror står där med vilsen blick och undrar vad fan jag sysslar med. Jag förklarar hela händelseförloppet i ett enda andetag samt instruerar honom att ge mig lite stenar och kottar. Min nyanlända vapendragare och bror samlar på sig artilleri i min mening lite för lugnt tempo i denna kristid. Kurre har avancerat bortåt med tolvan-katten tätt inpå. När jag tillslut får de luftburna projektilerna i min näve har det blivit intensiv jakt och flykt bortanför den stora komposthögen. Det handlar om sekunder nu och jag rusar fram i mina alldeles för små tofflor och utstöter krigstjut i hopp om att skrämma bort kattfan. Jag kastar iväg en av mina strömlinjeformade krigskottar som slår hårt mot den plats som katten varit en halv sekund innan. Ett hjärtskärande pipande hörs och det som inte fick hända har hänt. Jag ser hur den fula, feta, svarta katten från tolvan-huset går upp på vägen bakom planket med Kurre i sin mun. Med en sista desperat, testosteron fylld attack som bubblar upp inom mig singlar jag iväg tre, fyra stenar mot katten. Jag ser hur den sista stenen tar mark alldeles framför nosen på kattfan och till min förvåning tappar jägaren sitt byte. Kurre kilar snabbt tillbaka in i skogen på vår tomt medan katten lunkar iväg åt motsatt håll. Där står jag, Ekorrhjälten (med viss assistans av min bror), på toppen av komposthögen i alldeles för små tofflor och siktar Kurre högt upp i en gungande nyutslagen björk.

-Jens

Det kan mycket väl vara så att jag äger de coolaste manschettknapparna som någonsin har tillverkats, true story! Självklart är jag ju själv enväldig domare och om man ser till den mängd manschetter som finns där ute på marknaden så är det mycket skit. Alla de här "funktionsknapperna" som en del tycker är så lustiga med inbyggd kompass eller kanske en liten penna.  Ärligt talat, sådant hör hemma i leksaksaffären. Åter igen ska jag lobba för den stilrena "less is more"-designen (tänk James Bond).

Nu hade jag ju yttrat mig att jag förmodligen innehar de snyggaste knapparna som finns så då måste jag ju ha någon sorts nominering.

"Med en enkel och ren design, med tjusig gravyr, har skaparen till dessa skönheter lyckats blanda samman still, klass och en touch av humor på ett mycket professionellt och tilltalande sätt!

Mina damer och herrar!"

GANT, U.S.A 1949!

Lite värt att veta om man ska använda manschettknappar. I fall du ska använda manschetter med kantiga hörn så ska du inte lyssna till dem som påstår att dessa får endast användas till skjortor med kantiga knappar och samma sak gällande manschetter med rundade hörn. Det är inaktuellt så gör som du vill.

-Jens

Det blir ett ganska kort inlägg denna gång då jag ska vara borta hos mina sköna vänner för lite grillning i vårsolen om mindre än en timme.

Vad jag ändå måste göra innan jag går är att tipsa er om en grym komiker som skriver helt sjuka låtar med sin gitarr. Många av er känner förmodligen redan till honom, ingen nykomling den här snubben men jag måste ändå få nämna honom då jag hyser sådan respekt för detta elaka geni. Stephen Lynch heter killen som ni måste kolla upp. Ger er ett litet smakprov här nedan.