Indisk mat och paisley plastrong
Hur som helst så fick jag en till anledning att fira då det visade sig att jag hade gått vidare i en rekryteringsprocess. Efter uppvisat CV, personligt brev, utfört ett IQ-test samt stressat igenom ett analytiskt test så ringde de under fredagen och önskade att jag kom på en första intervju i Stockholm nu i början av mars. Blev en skön boost för självförtroendet.
Så kvällen bjöd på indisk mat på Zaika. Väldigt tjusig restaurang med smakrik och god mat dock med något frånvarande personal. Det är väl på gott och ont beroende på hur ostört man vill äta. Man får äta i lugn och ro men man kan gott engagera sig lite mer och fråga om maten
smakade eller om mer vin var önskvärt eller vara observant på när folk önskar att få sin nota.Tog på mig en plastrong med paisley mönster (motiv med persiskt/indiskt ursprung) för kvällen och den ger en väldigt välklätt intryck måste jag medge. Fast den passar sig bäst vid finare tillfällen. Vardagligt känns den för uppklätt och då passar det sig bättre med fluga, slips eller bara bröstnäsduk. Jag fick den som födelsedagspresent och hade nog aldrig köpt den själv men jag gillar den skarpt. Enkel att knyta och välklädd är ett faktum.
-Jens
Grammatici Certant (Därom tvistade de lärde) - Slipsnålen
Visste du att slipsklämman, som majoriteten av befolkningen titulerar felaktigt genom att kalla den slipsnål, är en amerikansk uppfinning var funktionalitet har i princip glömts bort. Det är nämligen så att slipsklämman ska sitta cirka tio centimeter ovanför bältet och ska således inte synas när kavajen är knäppt. Många tror att klämman ska placeras högt upp som besmyckning och allmän beskådning men detta är i grundtanken alltså fel. Den ska placeras låg för att slipsen inte ska fladdra löst när man lutar sig fram. Därav kan man konstatera att slipsklämman fyller en funktion hos servitören men inte hos kontorsråttan.
I min mening är slipsklämman förlegad och bör förkastas. Din far blir inte glad för den i farsdagspresent, han vill hellre ha en whiskey...
-Jens
Pastellfärger till våren och ett barn trashar en bar
Sitter och jobbar en del för stunden så det har blivit en veckas uppehåll från bloggen. Mellan snöflingor och snålblåst så hann jag ändå suga åt mig lite livnäring när jag skummade igenom lite sidor på nätet över vad vårens mode väntas ta med sig. Lite ljusa pastellfärger och ljus-ljus grönt. Känns härligt avkopplat och precis det jag behövde få se när man lunkade fram mellan slaskiga spårvagnsspår. Vårens färg? ------->
Tänkte lägga upp ett skönt klipp som fick mig att skratta gott igår. Småbarn är bra lik fulla drägg, eller mer politiskt korrekt är kanske att hävda att fulla drägg är likt småbarn. Tror nog att du kommer att få ett litet skratt i alla fall...eller ett leende, beror på hur trött i huvudet du är som jag var igår.
-Jens
Vårens jacka från Zara för min del...och ja, jag är assnygg i den!
Så där stod jag, i våta mockaskor och kvävde bitterheten genom att betrakta min nya vårjacka med tre knappars enkelknäppning och armbågspatchar i manchester. Då kändes det återigen som att våren inte kanske var allt för långt borta.
-Jens
Bluesmusik när gitarristen är bortgången
Skivan var inhandlad. Den spelades om och om och om igen, gärna lite högre varje gång bara för att testa gränserna. Sen togs gitarren fram och det övades frenetiskt på slingor, riff och de klassiska bluesskalorna. Nu blev det ingen stor bluesgitarrist av mig men det jag övade in för många många år sedan sitter kvar i fingrarna och då vore det väl förbannat ogint av mig att inte göra ett hyllningsinlägg till en stor gitarrist som har nyss gått bort. Gary Moore - en bra duktig tonböjare!Gary Moore - Oh Pretty Woman
Gary Moore - Still Got The Blues
-Jens
Entreprenörer som snubblar runt i strumpor
Ett vinnande koncept kan vara så simpelt att det ligga alldeles framför näsan på folk och ingen reagerar. Inte undra på att man slår sig för pannan och säger d'oh när någon väl kommer på det och man inser att det kunde lika gärna ha varit jag. Nu tror jag inte att det är så enkelt i och för sig, det behövs en mängd arbete samt en stor jävla näve men tur också för att få flotten att flyta plus förvandlas till en armada.
Läste om Happy Socks för inte allt för länge sedan om hur de startade upp våren 2008 med idéen att modepositionera sig inom strumpbranschen. Varför kom inte jag på det? Allt vi klär på oss eller bär runt på har en uppsjö av modehus som slåss om kunderna men så mycket strumpfokus var det kanske aldrig? Eller? Hur såg det ut på fötterna innan 2008, var det svart, grått och vitt i olika skalor?
Hur som helst så är det bara att lyfta på hatten och applådera pojkarna Mikael Söderlind och Viktor Tell för deras affärsnäsor och fyra miljoner par sålda strumpor i över 50 länder på drygt tre års knegande...och eventuellt en gnutta tur.
-Jens
