Outshine This!

"Vi ska på fjällvandring upp för ett litet berg i Norge" fick jag berättat för mig. Klart jag är på tänkte jag. Mina tidigare fjällvandringskunskaper från 8:an i högstadiet då vi vandrade runt på Dalafjällen skulle alltså få tas fram för denna strapats.

Efter fem timmars vandring/klättring var vi tvingade att vända på grund av ett väder som bestämt sig för att jävlas så mycket som möjligt med oss. Vändningen kom med bara några få minuter ifrån toppen. Vi hade fyra timmar med bra vandring men sedan ovanför snögränsen förlorade vi sikten något som bekymrade då vi hade ett lodrätt stup på vänster sida (med forsande vatten någonstan, kunde inte se vart) och en snöbrant på vår högra sida. Att tillägga så var vinden bland det kraftigaste jag upplevt och de kom i kastbyar. Varje gång de kom så satte jag mig kvickt ner, borrade fast knäna i snön för att få behålla balansen. Jag kände att här inte var ett lämpligt ställe att tappa fotfäste och börja tumla neråt och utför.

               
Trots så nära målet, adrenalinstinna sinnen så fungerade tankeverksamheten och som amatörklättrare börjades det kännas lite för farligt så vi tog beslutet att vända. Enligt vår karta så hade vi max en halvtimmes promenad kvar men ärligt talat - hade det värt risken? Hur som helst så är det helt klart en av de häftigaste naturupplevelser jag någonsin varit med om. Väl nere vid vår basstation igen berättade en i gänget att "ja Galdhöpiggen är ju nordeuropas högsta berg och enligt hemsidan för naturreservatet så är det en svår klättring". Mina högstadieerfarenheter har definitivt kompletteras...
                    
-Jens