Byxfickorna som äger allt!

Hösten är nog på ingång nu snart...mörkare kvällar, kyligare vindar och folk kryper in i lä med te, film och mysepysljus (jepp, du vet vem du är). Hjulet börjar snurra på nytt, vardagen anländer och studierna ska tas upp igen, men för sista gången nu. Ett år kvar och sen har jag gjort mina fem år på Chalmers. Totalt 16,5 år av studier har jag hunnit med och sitter nu på startfältet till det sista året. Skööööööönt det känns och väldigt spännande!

Var för övrigt på 25 års fest i fredags. Medbjuden genom flickvännen för att fira hennes nära vän och jag hade ett helvete! Inte på festen, den var kalastrevlig med härliga människor. Helvetet handlade om hur man skulle klä sig för att inte vara för uppdressad eller sjavig bland en samling folk som man inte känner.

Efter många ombyten fram och tillbaka så blev det en nedtonad uppsättning med jeans, svart kavaj, vit skjorta och en guldfärgad bröstnäsduk. Inte så spännande men det kändes tryggt. Fast jag var otroligt sugen på att köra mina nya Zara byxor med de härligaste och snyggaste fickorna man kan finna (kan gå med händerna i fickorna hela dagen när jag har de brallorna) samt nyinköpt slips från Atlas Design ackompanjerat med ett par rejäla hängslen jag inhandlade i Cambridge i slutet av 2008. Det får bli en annan gång...

-Jens

Valet 2010 - Sandlådementalitet vs. Vision

Blir förvånad över hur valpropagandan ser ut nu när det bara är några få dagar kvar till 19 september och valdag i Sverige. Jag vet att jag är väldigt blå i mycket när det kommer till kärnfrågorna men jag lyssnar gärna vad de röd/gröna har att säga också.  Men hur ska jag kunna göra en bedömning av oppositionens politik när de knappt lyfter fram den? Är det bara jag som tycker att de har en väldigt gnällig inställning som innebär att det mer eller mindre bara skjuter sig själva i foten. För jag vill i alla fall ta avstånd från de som bara pekar på negativa saker (och visst verkar de röd/gröna inte nöjda med något som alliansen gjort - är allt fel som har gjorts?)

Medan de blå talar om vad de tror på samt lägger fram hypoteser över hur man ska gå till väga för att nå de eftertraktade målen så haltar oppositionen tätt bakom med ärtrör i försök att skjuta hål på argumenten. Dock glömmer de att berätta hur de tycker att man ska göra.

Sedan har vi det där med LO:s affischer som klart och tydligt visar upp att de minsann är tjuriga småbarn som besitter ren och klar sandlådementalitet. Smutskastning är sjukt löjligt och vinner inget stöd, inte hos mig i alla fall, utan snarare ger motsatt effekt.

Andra saker som får mig att tro på de blå är att de jobbar mångt och mycket tillsammans. Visst har de olika åsikter från och till men man når en lösning på dessa meningsskiljaktigheter, något som har visat sig vara svårt hos de röd/gröna. Mycket konflikter som bara ligger och gror och oenigheterna växer.

Har funderingarna om inte miljöpartiet skulle få ut mer av att hänga med alliansen istället för att bli ständigt överkörda av sossarna. De gröna bjuder upp till dans och sossarna säger, njaa, kanske nästa dans, fråga mig då istället. På detta sätt blir de gröna marionetter, de rödas skugga, i hopp om att få sina hjärtefrågor hörsammade när de röda har uppfyllt sina begär först. Tänk vad intressant det hade varit om det fanns ett grönt alliansparti. Varför finns inte det? Jag tror helt hundra på att många miljöpartister skulle vilja tillhöra ett blåare alternativ.

-Jens


The Art Of Seduction

Get what you want by manipulating everyone's greatest weakness: the desire for pleasure.

Ytterligare en bok från en av mina favoritförfattare har jag nu avslutat. Det har tagit sin lilla tid då jag har varit tvungen att läsa den i omgångar (man är inte så sugen på att läsa under terminerna, okey!) men hur som helst så är jag klar nu och även denna gång levererar Robert Greene en bok som får övriga författare att se mediokra ut med sitt tattiga vokabulär. Robert Greene är nog den enda författaren som fått mig att först fascineras av historierna och teorierna han beskriver och för det andra hans breda användning av de vackra ordkonstellationerna av det engelska språket. Kort och gott - han skriver för jävla vackert och målande.

Vad gäller nu det litterära verkets innehåll så flinar de flesta när de läser titeln. Direkt drar man paralleller till boken "the Game" och tänker "jaha, en till sådan där raggningsguide". FEL! Denna boken är i mångt och mycket lik ett annat verk av samma författare och heter "48 Laws of Power". Det är detta båda böckerna handlar om (makt och styrning) fast sett från olika perspektiv. Så här går att läsa på "The Art of Seduction" baksida:

"Seduction is the most subtle, elusive, and effective form of power. It's as evident in John F. Kennedy's hold over the masses as it is in Cleopatra's hold over Antony. ...(The Art of Seduction) synthesizing the classic literature of seduction from Freud to Kierkegaard and Ovid to Casanova, with cunning strategies illustrated by the successes and failures of characters throughout history"

En väldigt underhållande bok för både dem som gillar många målande berättelser samt för dem som har tycke för historia. Läs om varför Freuds elever föll som furor för sin mentor, hur Napoleon Bonaparte återtog Paris efter sin fångenskap på ön Elba, allt utan blodutgjutelse eller hur Duke Ellington charmade publiken.

Alltså en intressant bok om hur man förför, manipulerar, leder och styr människor. En Tzun-Tzu i modernare tappning med tolkningar och hypoteser. Helt klart läsvärd bok!

"Seduction is the ultimate form of power. Those who give in to it do so willingly and happily. ... With such power at your fingertips though, why stop at the conquest of a man or woman? A crowd, an electorate, a nation can be brought under your sway simply by applying on a mass level the tactics that work so well on an individual." - Robert Greene

"Birds are taken with pipes that imitate their own voices, and men with those sayings that are most agreeable to their own opinions" - Samual Butler

-Jens

Skostorlekarna krymper eller jag?

Krymper mina fötter, är jag nästa Nils Karlsson pyssling? Eller är det så att vi ser en förändring i skostorleksstandarder? Under alla mina år (efter att fossingarna slutat växa) så är det storlek 42 som har passat mig bäst. Nu verkar det vara historia och jag måste leta mig mot hyllorna med 41 i storlek. Vad är det som händer här!?!? Är det någon som sitter på ett svar till mig?

Jag var ut och jagade nya skor och fick gå helt ifrån att testa 42:orna och gå direkt på 41:orna. Den stora käftsmällen man fick var när jag testade ett par skor på Euro Sko i Nordstan och storleken 40 smög sig på fötterna. Det var mer än vad mitt manliga ego kunde klara av och efter detta dog entusiasmen. Jag gav upp den fortsatta jakten. Tur då att flickvännen tidigare hade lett mig till en skobutik där jag fann ett par sköna pjuks av märket Cavalet som fick byta ägare (trots att de "glänste" (?) för mycket enligt flickvännen). Cavalets huvudsyssla är snygga business portföljer, resväskor...ja olika former av snygga väskor med andra ord men tydligen ett och annan skodon också.

Enkelt, snyggt och glänsande(?)

-Jens


Musiktips till din road movie - Oskar Linnros

En skön feel-good sång som strömmar fram genom mitt rum nu. Melodin och hela stilen på låten skulle passa in riktigt bra som bakgrundslåten till din egna skakiga semesterfilm. Du vet den där road tripen som du och dina vänner gjorde och resulterat i en ihopklippt film med lätt bleka färger och intensivt vinkande vänner framför linsen.

Att Sundbyberg killen Oskar Linnros har stora möjligheter att lyckas med sin solodebut är inte svårt att tro  då grabben ändå har jobbat med den sköna artisten Veronica Maggio, Petter samt utgjorde den andra hälften i gruppen Snook så nog sitter han på erfarnehet och kontakter.

Levererar han fler låtar likt "Från och med Du" som blev singel solodebuten (finns med på albumet "Vilja Bli", släpptes 9 juni 2010) så kommer jag vara en trogen lyssnare i alla fall.



-Jens

Uppgradera De Gamla Skorna Med En Illusion

Svårt att slänga de gamla favorit pjucksen? Hjärtat skriker nej men det stilmedvetna sinnet dör lite inombords varje gång de alldeles för slitna skodonen bepryder fossingarna som får folket att peka och pika. Jo då, känner igen det mycket väl.

Har väldigt ont om skor nu och går i planerna att inhandla tre till fem par nya skor. Jag har slitit hårt på alla de par som för tillfället finns i min ägo och den ekonomiska livslängden dalade och försvann för mången månader och är alltså avskrivna för länge sedan. Den brukliga livslängden är inte långt efter. Är lite osäker bara vad för nytt som ska införskaffas. Så vad kan man gör man då för att undvika modepolisers arroganta munsnörpningar med det skoparet som har slitit bort stora delar av klacken och lyser luffarvarning stort och offentligt? (Om det nu inte råkar vara försvarbart att klacka om) Jo! Man kan utnyttja sin konstnärliga ådra och låta det bild-estetiska Jag:et få ta över. 
             
Med hjälp av en svart vattenfast penna ser man nästan inte förslitningen längre på den undre skons klack. Den undre klacken var lika illa sliten och penibelt iögonfallande som den övre klacken.

En tillfällig lösning för att vinna lite tid och komma underfun med vad som härnäst ska få vila på skohyllan i hallen.

-Jens


RSS 2.0