De röda aristokrat chinosen har inte kvävts än...
Oslo var platsen för denna helgen. Besök av studiekamrat som har skaffat sig jobb i denna sköna stad. Hann även att få en riktigt härlig nostalgikick när man slöt upp med förra årets kollegor och festvänner som man inte sett på ett år. Att mötas av yvigt vevande händer, glada tillrop och små pigga glädjeskutt gjorde att välkomstkommitén kunde enkelt liknas vid årskalvar som släpps ut på grönbete. En härlig syn när folket är smått lulliga 25 åringar.
Ett av helgens samtalsämnen blev de röda chinosens vara eller inte vara. Beiga chinos är välklätt men diskret, gröna chinos är parant med färg utan att bli för mycket, vita chinos hör till sommarens avslappnade kustbesök, blåa och gula chinos...njaaaaa...och röda chinos får mig ständigt att tänka på Noppe, Didde och Junior som lever tonårslivets glada dagar på pappas guldpengar och svarta kreditkort.
Dock upptäckte jag igår att det är bara de röda chinosen som är skarpa och klara i sina färger som jag inte riktigt tål. En snubbe väntandes på spårvagnen hade en ett par chinos i nyansen mörk-rödvins-rost som var riktigt snygga.
<-------Nej Tack!
Kontentan av det hela är att Noppe får ha sina chinos för sig själv...tror nog vi blir nöjdast så båda två.
Hmm... Hmm... Ja!
-Jens
Trodde väl aldrig jag sku tycka starkt färgade byxor va okej. Men det ääär så snyggt!:) Vimlar av dom här:) Hemma i norr tror jag dock inte det är lika populärt;) Kramen!!
Härligt Bambi!
Hade blivit jobbigt för dig annars om du inte gillat dem och de vimlar av de ;-)
Vem vet, kanske en dag, så tar norr emot dem med öppnare famnar ;-)
kram
